Jag har aldrig någonsin haft bra självförtroende eller bra självkänsla. Men det tycker jag är något som alla borde ha, ofta så är det många som har bra självförtroende men saknar självkänslan, alltså det här med att kunna kontrollera sig själv eller med andra ord känna sig själv helt enkelt. Fast har man bra självkänsla så kommer självförtroendet med. Men varför ska man gå runt och tycka att man själv är dålig hela tiden? Att man är värdelös och inte duger, jag menar vem har rätt att dömma mig? Ingenting här i världen är rätt eller fel, du är som du är och duger så himla bra. För några veckor sen så satt jag fast låst i mina egna tankar och jag brydde mig alldeles för mycket om allting. Det kunde handla om vad folk tycke om mig och om hur folk betedde sig. Jag kunde bli arg eller ledsen för minsta lilla, men inser nu idag att det är bara en känsla. En känsla som jag idag kan styra bättre än förut, för jag har tränat på att kontrollera mina känslor men har en lång bit kvar. Istället för att ställa mig och skrika på någon för JAG tycker den gör fel, så backar jag tillbaka och acceptera att den tycker annorlunda. För ofta så är ingenting rätt eller fel, sant eller falskt det är bara ens egen uppfattning av situationen. Jag har insett att världen är inte som man vill att den ska vara, man måste bara lära sig att acceptera hur den faktiskt är. Det vi alla gör fel är att vi ofta går in i känslan alldeles för mycket om man tex är arg, jag menar vad hjälper det att vi ställer oss och gapar på varandra för man tror att man har rätt? Det hjälper nästan aldrig, ofta så går man in för djupt i det och kanske gör saker vi inte hade gjort om vi inte varit arga. (Jag har själv varit där väldigt djupt) En känsla är bara något vi själva kan påverka, om någon säger eller gör något som du själv inte tycker om så reagerar vi ofta rätt starkt på det genom att bli arga, ledsna eller frustrerade. Då säger man ofta att man är arg på personen som gjorde den där handlingen. Men i själva verket är det inte personen i sig som gjort dig arg, utan du själv. För du lät dig själv bli arg, personen triggade bara igång dina känslor och du fullföljde dom. Så att istället koppla bort den känslan och förstå att personen som sa något dumt, tycker då antagligen annorlunda än dig gör att du inte behöver känna den där jobbiga känslan när man är arg. Självklart behöver du inte tycka om det som personen gjorde men bara de att förstå att vi alla är olika, och hantera det på rätt sätt. 

Man ansvarar alltid själv för sina egna tankar, känslor, handlingar och även konsekvenser. Så det är upp till dig om du vill vara arg eller inte! 

Idag kan jag till och med acceptera personer som gjorde mig så illa förut, just för att jag inser att vi tyckte helt enkelt olika.

Så jag är så glad att jag fått lära mig att kontrollera mig själv, förstå känslor och andra människor på ett helt annat sätt än jag gjort innan. Det sjuka är att för bara några veckor sen så la jag ner all min energi på att vara arg och ledsen på en person, vilket jag hade varit i nästan ett år, men idag är det borta. Jag går inte runt längre och grubblar över att han/hon gjort fel mot mig, utan jag har bara förstått att det är såhär livet fungerar. Man bygger ofta upp en bild av hur världen Borde vara och hur den Inte borde vara, men glömmer bort att se hur världen egentligen är. Det har hjälp mig en bra bit, för idag lägger jag inte min energi på saker som jag tycker är fel, jag accepterar dom.

Och att bara ändra mina tankar och sett att se på saker är nog det bästa jag gjort, jag önskar alla denna lycka!!

Sen skriver jag absolut inte det här för att få uppmärksamhet utan jag vill bara förmedla att allting går att lösa, och jag är så otroligt stolt att jag kommit såhär långt på så kort tid:)

Tack till min grymma mamma och pappa som fick mig att börja med det här, utan er hade jag stått still!